Nyåret 2017
Efter påstötningar och frågor från intresserade bloggläsare som hoppats på en uppdatering ska jag nu så här i början på det nya året skriva några rader om vad som hänt med det läget som uppstod i somras.
Senaste gången jag skrev hade jag ännu inte varit på onkologiska mottagningen. Så småningom fick jag en remiss men jag hade ingen särskild lust att gå dit. Det lät mest som ett ställe för sådana som har cancer. Ja, visst visste jag, och visst vet jag, att jag hade haft en elakartad tumör och att jag har gjort en jätteoperation för att ta bort den, men ”cancerpatient”..? Inte riktigt jag, väl? En morgon i november var det i alla fall dags, samma morgon som jag och ”världen” fick veta att Leonard Cohen hade avlidit. Vad som händer i mig när jag hör vissa av hans sånger från olika epoker i mitt liv är en känslomässig historia utanför detta forum, men så mycket kan jag säga att det blev himla speciellt att ”onkologidagen” tonsattes med Cohens musik.
Det blev ett rätt jobbigt besök. För en stund insåg jag allvaret i sjukdomen och jag ställde många frågor. Jag fick veta mer om återfallsrisken, att sannolikheten för att inte får återfall är ca 1 på 3. Och massa annat, som förväntad livstid vid återfall och smärtbehandling. I ett ögonblick av klarsyn började tårarna rinna. Efter några goda telefonsamtal gick jag ut på min långpromenad med Dimma. Fortfarande gråtig. I öronen sjöng Leonard Cohen och jag gav mig fullständigt hän för alla sorgliga känslor. Tankarna flög alla åt samma mörka håll och jag funderade på min begravningsmusik. Kunde sånger som ”If it be your will” eller ”Hallelujah” platsa på min spellista?
Nästa dag var jag med syster Ann på musikalisk minnesstund för Cornelis Vreeswijk i Katarina kyrka. Där har jag sjungit många gånger och dessutom är släkten på mammas sida uppvuxen på Högbergsgatan 10 (som ligger precis mitt emot kyrkan). Det är där jag vill bli begravd och den där lördagen, genomlevde jag och föreställde jag mig min begravning, fortfarande kvar i fredagens känslomässiga möte med döden. Plötsligt avslutades Cornelis-stunden och alla inbjöds till att ställa sig upp och förena sig i en allsång: ”I natt jag drömde”! Jag blev så underbart tagen av denna slutkläm, genomfors av lyckokänslor och nostalgi från barndomen och sjöng för full hals. Med detta sattes en naturlig punkt för tårar, dödsmöte och onkologisk terror. Jag var liksom klar.
Det har nu gått ytterligare en hel hoper veckor och livets hjul snurrar på rätt bra. Visst kniper det till i de opererade vävnaderna då och då med allehanda trassel, men en vänjer sig, så no big deal. Arbetsmässigt går jag upp på heltid efter nyår. Jag har bestämt mig för att växla ner min psykologmottagnings verksamhet (kommer dock att fortsätta med enstaka parterapier och ev ngn enstaka flygrädsla, men sådant som stress, depression och ångest lägger jag åt sidan fören tid) och i stället kommer jag att växla upp som SFI-lärare, en av mina hemliga passioner. (Har lärarlegitimation sedan tidigare, den kommer väl till pass.) Dessutom kommer jag att ploppa in enstaka workshops kring min bok ”Småle, fnissa, skratta” och div föreläsningsuppdrag. Sångmässigt är mitt engagemang i Opera Giraff på full volym (vår nästa föreställning heter Gudarnas rike och den kommer att spelas på Teater Lederman 29 och 30 maj, anteckna i kalendern). Jag kommer också att börja i Katarina vokalensemble igen (slutade för några år sedan när jag började på Stockholm Operastudio). Mycket sång med andra ord, så vill jag ha det! På träningsfronten kan jag väl säga att det är osäkert om det blir något maraton i år men löpningen har iaf kommit igång fint. Ja, kanske slutar det med en mara trots allt... Relationsmässigt kan jag bara säga: Ja, det ligger högt i mina vardagliga prioriteringar. Mycket högt! Och med kvalitet!! Finns det något viktigare?
Sedan ska det bli lite annat smått och gott! Däremot inte så mycket av bloggen. Den är så pass kopplad till sjukdom att den nu får vila till avstämningen i mars, då det är dags för nästa skärmbildsröntgen. Fram till dess tänker jag betrakta mig som frisk och bara leva på. Mottager med tacksamhet alla tummar som hålls för att den planen inte ska grusas! Gott Nytt År till Dig, kram och kärlek!!