Återbesök!
Idag har jag och Mikloz varit hos läkaren på Hu för uppföljning. Det var ganska pirrigt att åka dit och jag hade skrivit en lång lista med frågor som både jag och Mikloz ville komma ihåg. Huvudfrågan var på sitt sätt två: den ena vad patologiska analysen visar om nuläget, den andra vad jag kan förvänta mig av nytt skräp. Just nu ser det bra ut! Ingen tumörvävnad i sikte! Allt blev borttaget. Dock är det en farlig sjukdom och vi talade i försiktiga termer av statistik utifrån vad som kan noteras i studier. 40 procent klarar sig i minst fem år. Jag hoppas och tänker utgå ifrån att jag tillhör de tursamma. Jag blev erbjuden en remiss, till onkologen för deras bedömning av cellgiftsbehandling. På onkologen kan de antingen tycka: "nä, det behövs inte" eller att det kan vara fördelaktigt som ett slags stämma i bäcken vid eventuella metastaser. Jag tackade ja till detta då jag tycker det skulle vara skönt att höra att det inte behövs. Om de däremot kommer fram till ett förslag till cellgiftsbehandling har jag i stort sett inställningen att inte försämra livskvalitén med sådan behandling för att på sin höjd tjäna in lika mycket (eller lite) tid. Jag vill ha så lite smärta som möjligt och så lite plåga som möjligt - satt i relation till utfallet av behandling förstås. Det som händer nu är att jag ska fortsätta pigga på mig, ska gå på kontroller var sjätte månad med skiktröntgen och inom två-tre veckor ska jag börja jobba igen.Bokade in en första klient häromdagen - kändes märkvärdigt att börja agera som en arbetsför person. Fortfarande har jag dock en bit kvar. Svårt att äta, tappar vikt etc. Men jag får börja styrketräna så det ökar förhoppningsvis aptiten. Inte för att jag ligger på latsidan nu heller, går minst två tim/dag men vill ha lite muskler tillbaka också. Längst tid verkar det ta med sången. Läkaren sa att det knappast går att få till sång förrän om två månader. även om jag tränar flitigt. Vin kan jag dricka redan idag sa han, men ännu bättre om ngn månad. Just nu har jag fått tillbaka så pass mkt lever att jag har ca 50 procent av ursprunget. Om 5-6 veckor har jag 80 procent. Sammantaget var dagens besök allvarligt och starkt men i huvudsak så positivt som kan tänkas i relation till sjukdomen. Min inställning är att leva så bra som det går, så länge som det går. Ingen vet ändå ngt om morgondagen. Lite högtidligt vill jag verkligen passa på att tacka alla som på sitt vis har varit och är med mig på mitt livs konstigaste resa. Kram och kram