Tomtebloss, irrbloss och fyrverkerier
Less kan väl vara more men för några veckor sedan bjöd jag in till en kabaréfest i den större storleken. Då blev more more! Tanken var att skapa en oförglömlig upplevelsekväll full av kärlek och livsglädje, som en diamantisk tillsammansfest med eufori, extas, skratt och en och annan tår. Kanske var du där, som en av alla toner i kvällens gemensamma partitur. Om du inte var med, kan du ta del av själva föreställningen på Youtube, sök på ”Livet är en cabaret ELLER Jag vill va me!” Jag vågar påstå att kvällen kommer leva kvar länge som en karamell att suga på. Eller kanske som ett fyrverkeri, som ger efterslängar i form av tomtebloss. Apropå tomtebloss så kommer vi ikväll att traditionsenligt samla ett stort gäng grannar på en less is more-inriktad tillställning, typ kort men bra. Vi ses en halvtimme på gatan, mitt i julstöket. Visst kommer vi att kramas och dricka glögg, men genom att vi avslutar vår allsång Mössens julafton med att alla tänder varsitt oansenligt, men enastående vackert och stämningsfullt tomtebloss, tar vi oss till det verkliga fyrverkeriet i våra hjärtan. Ja, sedan går vi in och fortsätter med julförberedelserna och fixandet medan vi njuter av mer osynliga bloss, vackra ögonblick, som likt såpbubblor varar helt kort, innan de poffar men ändå dröjer kvar och kantar vår livsväg, vägen mellan vår födelse och vårt dödsögonblick. Inte vet jag om själva övergången till dödens rike är som ett tomtebloss, om den är som ett irrbloss eller rentav som ett fyrverkeri. Men jag vet att fram till den sista stunden vill jag fånga allt som går att fånga och njuta av, i de små, små detaljerna. Det är ju de som gör’et, enligt den gamla visa visan.
Info och notes
Jag avslutar just nu min tredje omgång karameller. Efter en paus nästa vecka återstår två veckors knaprande, innan utvärderingen av den första tolv veckors-behandlingen. Målet med behandlingen är att stoppa upp metastasernas framfart för en period. Det blir spännande värre med resultatet. Jag vågar tänka att jag kommer att klara föreställningen med Opera Giraff i april och kanske hänger jag också med till uppsättningen av Carmina Burana i Katarina kyrka i slutet av våren. Min inriktning på S-metoden är inte bara snack, jag ser mycket systematiskt till att få min dagliga dos och hoppas den ska hjälpa mig till att bli någon slags mirakulöst unikum bland personer med min rätt ovanliga cancersjukdom. Sedan några veckor har jag lagt till den något förkättrade spikmattan på S-listan, hade nästan glömt bort att jag hade den i garderoben. Div smärtfenomen och annat kan störa välbehövlig nattsömn, trots sömnpsykologen Lenas övriga noggrannhet kring hjälp och stjälp av sömn. En kvart på spikmattan innan god natt gör helt enkelt susen! Lite trist just nu är att mina fötter senaste dygnet har blivit fulla av brinnande och sprängande taggtråd och jobbiga aj-kuddar som trampdynor men jag hoppas på snar bättring. En stor utmaning för sång-Lena under senaste perioden var när min röst började krångla, karamellerna kan ställa till det för slemhinnorna i halsen. Men tack vare en femdagars kur med Betapred fick jag ordning på sångrösten igen och det är jag evigt tacksam för. I måndags kunde jag sjunga Ave Maria i Allhelgonakyrkan och tycker det fungerade bra. Publiken var nöjd. Jag bifogar sången som en innerlig julhälsning från mig till dig.
Dagens Lenometer:
Livskänsla – hög. Funktion – lite svårt att skala runt med mina fötter men gör det ändå, i övrigt rätt ok.